Hoppet.

det är frost om natten och nollgradigt om morgnarna. träden fäller sina färgsprakande löv. det blir mörkare om kvällarna och friskare om dagarna. det är tyst och det är ensamt. en ensamhet som är svår att beskriva. all press på mig själv är inte behaglig. jag vill ha ett lugn inom mig. jag försöker intala mig att det löser sig till slut, det gör det alltid. hoppas, hoppas hoppas. hela mitt liv är ett stort hopp. jag hoppas något så innerligt att jag får ett arbete snart, väldigt snart. jag är inte ensam om att inte ha ett arbete. var på informationsmöte idag hos arbetsförmedlingen det var blandat med åldrar allt ifrån nybakta studenter till på gränsen till nybakata pensionärer. det var "normala" människor där. det känns skönt att jag inte är ensam om att vara arbetslös, det tar emot att säga det. guldhjärtat åker på sen träning nu och jag tänkte göra någorlunda fint i lägenheten för i morgon kommer min älskade mormor och morfar, som jag längtar efter dom skapelserna. dom ger mig energi och det är precis vad jag behöver, energi.
vill tacka dig mitt älskade guldhjärta, du ger mig kärleken, hoppet och tron på att det löser sig.
mitt hjärta bultar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0